En klippa vid sjön, med en led som bara var så vansinnigt inbjudande när jag först såg den.
Tänkte att det här, det klarar jag aldrig.
Men vackert var det, så några dagar senare stod jag vid insteget, efter att just ha provat och sett att det första hårda kruxet säkras av en tvärställd mässingsoffset, modell mindre.
Valde förplacerat.
Graden är min gräns, och jag hade ingen som helst lust att flyga ambulanshelikopter från stället.
En tung layback, vidare ut till crimplist för vänstern, och ungefär där försvinner fötterna in under överhänget.
Snabbt skick upp med högern, matcha sen på den slopiga crimplisten. Fötterna väck nu, ladda, skicka!
Har man tur får man en bra jugg.
Missar man, är det en crimp. Jag fick ett mellanting, men kom upp.
Den här är en Jekyll/Hyde-led i den bemärkelsen att den helt ändrar karaktär efter första cruxet.
Slutet på leden säkras av en rocketta å en mastercam:00 a i fothöjd på den hyllan man lämnar.
Jag tröck i en lila c3:a också, resultat av den lilla fadäsen kan ni se på filmen.
Lämna hyllan, och upp på slabben. Fotstegen är egentligen inga steg, utan minimala förändringar i klippans struktur.
Ett i taget, sen upp med högerfoten, ta en liten sidepullcrimp med högerhanden, smeta vänsterhöften mot klippan, låååång sträckning upp till en liten knapp med vänsterhanden.
Håll hårt nu, tryck på höger stortå, flytta lååååångsamt vänster fot in bakom höger ben, tryck dit den på en kristall och få höger foten på rampen.
Härifrån har man bara ett, stabilt, balanserat skick, så är man hemma.
Ibland vill det sig inte,
och vips! så fick man sitt livs längsta fall, mätte sju meter, men rockettan å mastercammen höll mig gott å väl 50 cm från marken.
Jag kommer tillbaka.
Tricken till himlen from Mr. Rocknuts on Vimeo.
