Träningsupplägget inför Peak District

Några klyver lårmuskler. Andra sätter vinkelslipar i armarna. Själv har jag ett eget träningsupplägg inför stundande resan till Peak District. 

Även om världen i övrigt är ovärldsligt diffus, är Vågen en mycket konkret herre, som varje dag talar om för mig att det vore bra om jag tappade några trivselgram. Detta burdusa påtalande resulterar i ångest över all skippad träning. Ångesten tar bort några kilo på några dagar. Då kommer apiten och återställande-av-krafter-behovet tillbaka, och följaktligen också kilona jag just svettas ut i ångest. Sen upp på vågen igen, och cirkeln börjar om. Har räknat ut att jag, vid 

tiden för avresa mot Stanage, kommer att ha gjort så många stepups på vågen att jag bränt 12670 kalorier bara på detta. För att motverka energiförlusten kompenserar min kropp med ett öl-, ost- och snasksug som, om jag räknar rätt, kommer ge mig ett resultat på +/- 0 kalorier. Det är det bästa med förändring: hur mycket man än tror att man förändrar, så förändras ingenting, och om inget är konstant utom förändringen, är förändringen ingen konstant, utan en variabel.

The Show and the Must-go-ons

Tjena.

Klättrat? Nja, inte så mycket.

Tidsbrist? Nä, haft mycket tid,

det är lusten som har felat. tvingat mig iväg på lite småtrippar, som har blivit mycket trevliga,

men det är just tvånget som är problemet, att det måste finnas. Saknar lusten.

Så jag bokade en biljett till Peak District i Maj, för att se om min lust möjligtvis drog på sig badbrallorna, simmade till England och 

la sig under en av de där vackra kvarnstenarna som ligger utströdda och kvarglömda nedanför Stanage Edge.

Kanske ligger den där och väntar på att jag ska komma och ta den med hem igen.

Nej, jag har inte klättrat så mycket, däremot har jag bestigit en hemskans massa berg på andra sätt,

eller åtminstone försökt. Ibland känner man sig som Sisyfos, ni vet, han som rullade stenen upp på berget, å när han

var färdig rullade skiten ner igen och han fick börja om.

I lördags morse tog jag ytterligare ett sjumetersfall, men den här gången höll inte säkringarna.

Ikväll ger jag mig av på ännu en resa, som börjar på smärtsammast tänkbara sätt,

och den här gången reser jag ensam.

Vi ses på toppen.