The Show and the Must-go-ons

Tjena.

Klättrat? Nja, inte så mycket.

Tidsbrist? Nä, haft mycket tid,

det är lusten som har felat. tvingat mig iväg på lite småtrippar, som har blivit mycket trevliga,

men det är just tvånget som är problemet, att det måste finnas. Saknar lusten.

Så jag bokade en biljett till Peak District i Maj, för att se om min lust möjligtvis drog på sig badbrallorna, simmade till England och 

la sig under en av de där vackra kvarnstenarna som ligger utströdda och kvarglömda nedanför Stanage Edge.

Kanske ligger den där och väntar på att jag ska komma och ta den med hem igen.

Nej, jag har inte klättrat så mycket, däremot har jag bestigit en hemskans massa berg på andra sätt,

eller åtminstone försökt. Ibland känner man sig som Sisyfos, ni vet, han som rullade stenen upp på berget, å när han

var färdig rullade skiten ner igen och han fick börja om.

I lördags morse tog jag ytterligare ett sjumetersfall, men den här gången höll inte säkringarna.

Ikväll ger jag mig av på ännu en resa, som börjar på smärtsammast tänkbara sätt,

och den här gången reser jag ensam.

Vi ses på toppen.