Ur den rena avundsjukan såddes en dag i sköna maj, det frö som skulle växa och gro, och till slut blomma ut i fyra fantastiska dagar på Bohusläns storslagna klippor.
Ett gäng vänner hade just begivit sig iväg till legendariska Peak District för tio dagars gritklättring, och när smsen om den ena superleden efter den andra började plinga i min telefon, tänkte jag, nej, jag måste också åka på klätterresa.
Allteftersom tiden gick, anslöt den ena efter den andra till idén, och till slut blev vi, förutom nästan hela Grit-klick, ett rejält gäng som packade matlådorna, putsade racken, la upp planer och med drömmar om de stora lederna glimmandes i ögonen begav sig av mot Bärfendal, och klubbstugan.
De kommo från öst å väst, och några anslöt tom ända från Arvika.
Stordåd av sällan skådat slag ägde rum under dessa dagar,
klassiker efter klassiker betades av i en rasande takt, och fina bestigningar av såväl Torsketaket på Välseröd och Dangan Runner på Galgeberget satte den här HK-träffen på kartan som en av de trevligaste och storslagna genom tiderna.
Det är såna här stunder som gör att klättringen blir mer än bara nästa move, nästa grad-push, nästa onsight.
När klättringen innefattar hela resan.
Från det första Replagskamrat Sökes-inlägget på forumet, via soffklättring av föraren, nedräkningen i fotokalenderform och delandet av förhoppningar ända fram till avresa.
Samtalen i bilen på väg upp till Bärfendal.
Den hastiga uppackningen av sakerna vid stugan och den påföljande resan till första Klippan.
Att efter en hård och rolig dag återvända, möta goda vänner och dela öl och skratt under plasttaket.
Att plötsligt varsebli en gigantisk albinosnigel som tagit plats i gemenskapen, lockad av ljus och god mat.
Att planera inför morgondagen, för att till sist törna in under tältduken med såriga, granit-törstande händer.
Att mot bättre vetande ge sig av på stora äventyr med osäker utgång,
ivrigt påhejad av de finaste vännerna man kan ha.
Att laga mat sen, nedanför, och med matta ögon se drömmande upp på linjen man just klättrat.
Den här helgen innebar stora steg för oss alla,
för några var det tunga grader och stora klassiker, för andra blev det första klättringen någonsin.
Oavsett gränser så sprängde vi dem alla med hästlängder.
Ett sådan här stor samling sköna människor kan ju inte göra annat än att inspirera till stora ting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar