måndag 26 september 2011

Börthdejjkracken

Det händer saker omärkligt med åren.
Helt tyst i bakgrunden är det krafter i rörelse, och man inser rätt vad det är när man tittar i backspegeln att man:
* börjat gilla syltlök. Hejdlöst.
* tycker Gammeldansk å mörk choklad är riktigt gott (dock helst var för sig)
* att sommarledighet å för mkt värme egentligen bara är ett jävla påhäng.

Den sista insikten kom jag till iår, och hösten har varit efterlängtad.
Svalka för hjärnan och kroppen, och sådärlite lagom mycket struktur på livet.

Lördagen som var, bjöd på en av årets kanske vackraste dagar, sådär underbart inbjudande som bara en höstdag kan vara:
Kvicksilvret visade 10 grader, och luften var hög och klar när jag klockan 07.30 torkade daggen från vindrutan, hämtade upp ett par goda vänner och drog till Jonsbo.

Anslutande vän Johan R lät från Eksjö meddela att han också låg i startgroparna, och när vi satte grillen österut, infann sig en känsla om annalkande stordåd i magtrakten.
Det skulle bli en bra dag.

Framme, topprep riggades, och vi turades om att känna på Kennys Krack.
Undertecknad har ju jobbat rätt hårt på den under sommaren, det går åt när graden ligger ett par snäpp över maxet.
Så anlände först Kenny himself, som upptäckt den fantastiska klippan, men själv ej ännu varit där, och kort därpå Johan R.

Jag rackade på för att göra ledpress, sist hade jag tagit ett långt fint fall på leden, men jag trodde nog att den här dagen skulle bli The Day då jag satte åtminstone biten upp till hyllan.
Det sket sig förstås kapitalt, men några meter till blev det allt, innan en onödigt, men bra placerad camalottvåa tog mig.

Vidare topprepning av Kracken, och sen hade Johan R mustrat upp mod och lust att göra sitt försök. Efter några urglidningar på den tidigare, var taggen enorm,
och det faktum att vår vän på måndagen skulle korsa förtisjustrecket, gjorde väl att han inte kunde tänka sig en bättre present än att ta leden.

Upupandaway he goes, och efter en tung och lite pumpig inledning, med betydligt stabilare slut, satt han så på toppen å pustade ut.

Som en lite hommage till en vän å mentor, satte jag ihop den här rullen.
Grattis på födelsedagen!

1 kommentar:

  1. Fin present. Trodde jag skrivit det här också men det var nog nån annanstans.
    You'll get there.

    SvaraRadera