Inte vackert, men bra!

Sommaren drog sin sista suck ute vid Fiskeviksklippan idag.
En rå vind tycktes blåsa med sig själva solen,
och löven som föll verkade multna och försvinna innan de tog mark.
Men lite blötväder hindrar ju ingen vertikalist,
å särskilt inte en som just införskaffat aidstegar.

Premiärturen blev en enkel A1, men ack så skönt att få känna att det nu faktiskt går att vara på klipporna året runt, oavsett väder.
Må slaskvintrar komma, jag är beredd.

En riktig klipptur såg faktiskt ganska torr ut från marken, åtminstone de känsliga delarna av den.
Ett projekt som stått obestiget länge, en lite kortare sak med ett markant och inbjudande takcrux.
Jag gjorde den onsight, men med mycket hjärta i halsgropen, och med knäna till god hjälp.
Det blev inte vackert, men det blev bra.

Ungefär som slutet på den här klippsäsongen.
Det blev inte vackert, men det blev bra.