Pestoklyster

Rätt många gånger har jag varit på Korpberget,
och nästan varje gång har jag stått å tittat på den där leden på areten
som länge stått som öppet projekt i föraren.
Trott att den skulle hålla i varje fall grad 7 eller så.
Den ser fruktansvärt tunn ut, och inte en enda säkringsmöjlighet som det ser ut nerifrån.

Det var inte förrän Johan, med sitt nyvunna Gritpsyke, började snacka om att den kanske var möjlig, och att klättringen var rätt lätt, jag började tänka på att göra den.

Rewind.

Jag hade anlänt först av alla, ett mess från Johan lät meddela att han blev lite sen.
Jag strosade bort till Västra Flanken för att kolla in Det Tunna Steget,
en 7:a som verkade görbar med lite injobbning.
De visade sig vara lite bökigt att fira ner där, så jag bytte fokus,
tog stålborsten och började rensa upp en tydlig dieder som även den var ogjord.


Johan anlände, jag gjorde leden, (Mörksens Makter, 4+, tack Haddock) som visade sig bjuda på rätt kul klättring för en fyra.
Han firade ner över areten sen, och konstaterade att säkringarna, om det ens fanns några, var minimala, och nog rätt läbbiga att falla i.
Hursomhelst.

Simme hade anlänt, och vi testade alla att toppa på leden, som inte alls var nån sjua. Långt ifrån. Men rolig klättring var det, balansigt och lite halvdynamiskt på sina ställen, med roliga moves.
Jag firade ner själv, och fann tre placeringar som iallafall höll för kroppsvikten.

"-Är du man eller mus?" ropade psykologen bortifrån en skogsdunge.
"En mus av hankön, iallafall" tänkte jag, och bestämde mig.
"Sätter jag den utan problem ett par gånger på topp, så kör jag."

Kruxet är en balansig rockover på tunna grepp, säkrat av en tvärställd offset-etta bakom ett litet flak. Den kändes bra att rycka i , men tusan så liten!
Det här var en led jag inte fick falla på, så mycket stod klart.

Jag förplacerade bitarna nogsamt, i enlighet med klätteretiska rådets riktlinjer för mariginell tradbultning, och sen iväg.
Det gick förvånansvärt lätt för kroppen, men betydligt tyngre för huvudet.

Namn: Pestoklyster (även det en Haddockism. Tintin hos Gerillan, tror jag det var),
grad 6-. Tack till Simon T för säkringen, och för att du tordes kolla på eländet.

Fick även glädjen att se Johan revanschera sig på den äckliga offwidthperversionen Titta Jag flyger, ta ett fint fall på Den Tunna Steget, Simon T göra en flash av Titta jag flyger, samt bli påkörd av en inte så liten elektrisk bil som kom susande nerför slänten i full fart.

Jag gjorde en nervarvningstur upp på den fina ZickZack, och när jag vände ryggen mot fikaväggen, hängde en herre och jobbade på en bergets kanske pampigaste leder, Chewbacca, och en annan på den fina men fingerskavande Läderlappen.

Ytterligare en nytur skulle göras av Simon T efter att jag åkt,
och alla de här historierna, inklusive Simmes härliga fall och revansch på Felande Länken, kokar tillsammans ner till Ytterligare En Förbannat Fin Dag med världens bästa klätterklubb.