Jag å Martin anlände strax efter halv sex, han med sina önskemål, jag med mina. Uppe på toppen bestämde vi oss för att tillfredställa hans först: Fear and Loathing i Nollberga hade två gånger tidigare gäckat honom.
Inte p.g.a fallerat psyke (som var fallet för mig innan jag äntligen fick tummen ur), nej, första gången fastnade rephelvetet i granen nedanför och gick ej att få loss. Nästa gång vi var där, hade jag just gjort standet när det började regna. Fick toppa den blöt den gången, en erfarenhet som jag gärna inte delar med mig av.
Hursomhaver, den här gången blev det av. Graden håller definitivt, leden ÄR inte hårdare än 4+, men jävlar vilken läskig historia det är. Konstigt, eftersom den är så välsäkrad. Och onsight blir den mycket spännande.
Martin satte den iallafall, utan större svårigheter, och med mycken glädje efteråt. Bra psykträning inför säsongen, den där leden.
Fear and Loathing i Nollberga
(Kort ledbeskrivning: Börjar från hängande stand 20 meter över backen. Traverserar nästan tio meter rätt ut i luften, försvinner runt ett hörn, varpå man tappar visuell kontakt med varandra, och med ett överhäng rätt i ansiktet på den känsligaste biten. Grad 4+. Psykgrad 70.)
Min tur sen, hade ju tänkt repetera Glesbygdsstege ett tag nu, och så fick det bli. Blev lika överraskad som vanligt, när jag firade ner över den, hur brant den är. Lustigt vad tiden gör med minnet.
Upp, å i med en bra kam, trampa på några meter, så är man uppe vid stället där Grundrisse bryter av uppåt.
Här hade jag för mig att man fick i om inte två, så åtminstone en bra kil. Valde fel ställe, visade det sig, när jag klev på och kilen började rackla, skulle inte hålla för utåtdrag..brr, tungt börjar det bli här, och jag fick hänga en stund från ett crimpgrepp medan jag ryckte till den, samt placerade en backupbit.
Det är egentligen härifrån det börjar bita till ordentligt, och det var inte helt idealiskt att vara lite trött redan innan. Men..med en nypa tjurskalle och två kryddmått fallrädsla, går det faktiskt att ignorera rätt mycket mjölksyra, åså...yes! Fick ut foten på den lilla mikrolisten, i med en röding, och så var jag uppe på mellan"hyllan". Härifrån är det ju safeklättring sen, men på slutet jag var glad över de där dubletterna jag tagit med. Är man helt utpumpad, är det skönt att lägga nåt där, även om det inte behövs.
Glesbygdsstege
(ang erosionen av klippan, så är Glesbygdsstege numera en bit berg fattigare, vilket gör varken från eller till egentligen. Hade väl gått 4 meter, just under Grundrisse, så krasade det till lite underligt i hangelkanten. Bände lite lätt, och fick en ansenlig sten i näven. Ett avskeds-fuck you från Kung Bore)
Mkt nöjd sen i kvällssolen, och Martin å jag enades om att här nånstans ligger Limit. 6-. Sen vet jag inte hur rätt den ligger i graden, men med tanke på att jag sätter den här, men t.ex inte Kimstalogik på korpberget, så är det nog rätt. Även om jag tror att det är på den hårda sidan av 6-.
Två stolta tranor flög förbi oss sen i ögonhöjd därovanför stegen, och skrek att det minsannan är sommar på gång.
"Agree!" skrek vi tillbaka, och såg en ljuvlig klippsäsong torna upp sig borta vid horisonten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar