Runout

Runout är ett begrepp som kan appliceras på en hel del saker i livet.
Ibland är runout de sista dagarna av brödsmulelimmande före lön.
Ibland är runout det där ultraljudet som en kamrat bevittnar av sin sons hjärta.
Ibland kan runout vara det finaste som finns.
-------------------------------------------------------


Ibland kommer resten av livet i vägen för det man helst vill syssla med.
Så har det vart några veckor nu, därav avsaknaden av inlägg i bloschgen. 


Visst, bouldertävlingen var kul, och på lördag blir det ännu än. Denna gång i Tranås, vilket förpliktigar lite. På onsdag blir det stora skruvardagen, hoppas på att kröka till ett å annat överdjävligt problem. (var är de ondskefulla smaljeysarna när man behöver dem?).


Men det har ju inte vart riktigt klättring på ett tag nu.


Ikväll klaffade dock ett med annat, och vi fick faktiskt ihop några riktigt fina timmar ute vid Klevberget, jag och Martin. Herr Nilsson var inte på ledhumör, så jag värmde med 5minusen Tarmarna Uppåt Sträck. 
Vi konstaterade båda två att även om klättringen inte är SVÅR på nåt sätt, så är berget sådant beskaffat att man får grunna lite extra vid varje move. 
Inte lika direkt klättring som t.ex Korpberget i Kisa, eller för den delen Västkusten. 


Därefter gjordes det nytur, som fick namnet Professor Drøvels hemlighet, efter ett härligt barndomsminne.

Den fick graden 5+, och är väl inte heller svår, men ack så läskig. Insteg på slabb, mikro för fötterna, som sen bryter av och blir brantare. Alltemedan tillfredställande säkring fortfarande inte syns till. 
Lite väggklättring senare, och man får en grön C4. Pust. Ytterligare runout, och så äntligen får man belöning i den där välsäkrade sprickan ända till topout.


Mer barfotastand, och nu är det ingen tvekan längre. I veckan åker sommardäcken på.