Det är HETT på Kennys Crack på förmiddagen! 

Borde vi har lärt oss. Men icke, upp tidigt skulle vi, och det var bara mitt och mitt minnes fel. Solen bränner rejält mot klippväggen, och efter något försök som jag flöt av, bestämde jag mig för att kolla in den där nyturen som jag tiggde mig till av Simon T. 
En fin men kort uppvärmningsled om cirka 8 meter med roliga kattlika moves fick namnet Katzenjammer, och ligger till höger om den fina Tveeggad. 

Som jag gjorde onsightförsök på, graden ska vara 5+, och brukar inte floppa i den graden, men gick bort mig fullständigt idag. Följde en god kant lite för långt upp, och när jag sen skulle tillbaka till sprickan var det svängdörr och kablask rakt ner i en dålig utkammad 0,75a. Som höll.. 

Kul med förstemansfall, har ju fått väldigt lite lett på sistone, så det var nyttigt för huvet. Sen var det bara att klättra resten som det skulle göras, och toppa ut. Får göra den i bättre stil nästa gång. 
Den bjuder samma superba klippkvalitet som resten av Jonsbo, 
och en riktigt fin led. 

Patrick som hade anslutit från Eksjö, och Mia hade slitit på Skamvrån, och för att vara den andra gången utomhus klarade han sig bra. Det märks att han har känsla för klättringen, och roligt att han kommer utomhus, som ju är där man ska vara. 

Alla tre första-crackarna, Mia, Desiree och Patrick slet hårt och lyckades hitta bra beta som kommer funka för dem nästa gång. 
Ibland behöver man sova på saken för att det ska gå. 

Skamvråns insteg håller ju iallafall 6+/7-, och jag gick runt och citerade Dave MacLeod som hävdar att man ska släppa sin prestationsångest och se all klättring som nyttig träning. För det är vad den leden handlar om för oss som ligger å slaskar därnere i låg-graderna. 

Martin Nilsson hade uppenbarligen tänkt/sovit till sig en lösning på insteget, och susade lätt upp på första försöket, efter att ha fallit av konstant förra gången. 

Synd att undertecknad inte hade lyckats med samma bedrift angående cruxet, Det sitter inte. Än.