Tunga steg nerför trappan, en snabb kopp kaffe och en pulvershake och iväg.
Iväg till Kennys Crack, som jag egentligen inte hade tänkt, men då en god vän ändå skulle dit å bumla, så tänkte jag att det får väl gå. Bara ett par frest på sprickan, så är jag nöjd.
Anlände, satte topp, höll på att bryta benen på den hala vitmossan på vägen till toppen, byggde nya jamhandskar i väntan på J, och när han väl kom: Iväg.
Insteget sitter som en smäck nu, efter ett antal försök, och jag tror inte jag behöver frukta det vid ledpresset som kommer. Det är tungt, men sekvenserna sitter, och med en padda under blire kanon.
Upp till kruxet, sträckning, fingerlock och...blött. TA!
Seglade besviken ner mot J, som kommit kittad för ett ledfrest, men som bestämde topprep istället.
Drog samma slutsats som mig, och hoppade ner.
Efter lite rekning på klippan (det finns en hel del fina leder där, en gjord och fler på väg), testade jag igen. Ny beta nu, och oväntad framgång: Tar fingerlocket, men istället för att vilt flaxa med benen, hittar jag fotsteg som ger moment, får in ett högt jam, två jam, tre jam....vips är kruxet avklarat, och jag ska just sätta foten på listen när SCHWOPP, den glider av, blött....nästa gång har jag den.
Da monstah from below
Vet inte när jag blev så glad över att misslyckas på en led senast.
Klockan var nio nu, susar hem, ner till silon, möter Martin, kör 1,5 timmas teknikövningar, sen vidare till dagens stora händelse: Har blivit med båt, och åkte ner till Jönköping för att hämta den.
Fjord 21, 1966, b20motor...nu är nog enda gången jag saknat den där jäkla "gilla"knappen.
Hemfärd och sjösättning gick som smort, lastade in sambo å barn och ut på böljan blå.
Det blir mkt DWS i sommar.
Da Beauty from above
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar