Denna intestiala plåga sammanföll dagen till ära med en lysande väderprognos,
och överst på min önskelista till Tradtomten fanns Korpberget, Rimforsa.
Det var inga som helst problem att rallya upp replagskamrater:
Desirée sa ja på stört, Maria gav förnuftigt nog upp tankarna på styrketräning och Simme kom susande från Lkpghållet i den vita Volvon, som sladdade in på grusvägen i samma ögonblick som vår, av förväntan sprängfyllda Saab.
Desirée hade inte besökt klippan tidigare, och jag hade gjort mitt yppersta under resans knappa timme för att höja förväntningarna. Jag tror de infriades med råge.
Maria hade å sin sida haft ett ganska tufft förstamöte med Korpberget i höstas.
Klippjäveln hade behandlat henne rent oförskämt den gången, och hon var tillbaka med glöd i blicken för att utkräva hämnd.
Och kanske ha lite trevligt på kuppen.
För egen del gällde det att plocka på tradtimmar i loggen inför Bohus.
Vi anlände rätt sent, klockan var väl pass 17 när Desirée rackade på för att klättra den trevliga Nöjesmassakern.. Den beredde henne stor glädje, och är en mycket fin led som bjuder på mycket klättring.
Helt trivial är den inte heller, för att vara en fyra.
Hon klarade såklart skivan galant,
och under tiden hade Simme klättrat den småpsykiga ZickZack, för första gången på led. Han var stabil hela vägen, även om sticket inte var det bästa idag p.g.a den lite småfuktiga högsommarvärmen.
Det dröjde inte länge innan svetten rann i ymniga floder, och jag motvilligt lät t-shirten falla och blottade mitt blekblå gubbfett. Redan efter att ha följt Simme tappade jag vätskebalansen och föll i torka.
Efter avfirning tänkte jag klättra Kimstadlogik, mest för att jobba in graden 6 lite mer i kroppen, och dels för att den är så jäkla fin. Men jag flöt uppför den istället för att klättra. Dels p.g.a min stadigt sipprande svett, dels för att den i sig själv var fakking dyngsur en bra bit ner från droppe-taket. På med anspänning i nävarna i en lerig layback högt upp, och jag lyckades precis sätta flytten ut till den andra sprickan. Geggamojjaleder är inte min grej. Man blir lätt rädd, lix.
Simme följde fint, och sedan hade det blivit dags att beskåda Maria, onsight på Lördagsgodis.
När jag rackade på för att repetera Läderlappen, hörde vi Marias "LÄGG AV!" från toppen av Lördagsgodis. Galant och rolig klättring, som hon fixade problemfritt.
Läderlappen sen, funkade fint den här gången med, nu hade jag rätt beta, och upplevde den inte som särskilt svår. Den är ju kort, så gör man bara alla fem moven rätt, så funkar det.
Simme toppade den, no problemos, den leder han smidigt nästa gång.
Men atjoatjoprosit, undertecknad hade åkt på den gamla Hybrisbasilusken igen!
Tänkte att "Blixt Gordon ser ju trevlig ut". Åså ska det ju vara en 6:a med den alternativa leddragningen.
Fuck. Hade med möda och nerver kravlat mig upp på skivblocket när skräcken slog till. Gick ut å kollade in sprickan: Aptunn. Säkringarna jag lagt var väl inte så jättesolida, och det var LÅNGT ner till backen. Shitpomfrit and shaky knees. Fick nedklättra och ta med mig säkringarna. Inte helt lätt därifrån, och jag kom undan med blotta förskräckelsen. Det kommer ta ett tag innan jag vågar mig upp där igen.
Efter det lilla missödet var jag revanschsugen, har tre gånger nu tagit med mig min 5:a-kam, så nu fick det fasen bli Rotrock.
Den satt, men på nåder, och efter ett sjuherrans slagsmål däruppe i fetesprickan. Offwidthklättring är något helt nytt för mig, jag lixom uppfann mig själv allteftersom jag gick på. Roten är ju minst sagt en frälsning när man väl får tag i den, och två tre hasningar till så var man uppe.
Ett spännande moment var när vänsterknät plötsligt inte ville följa med resten av kroppen uppåt, och bilder från den där filmen från Squamish, där killen skiter ner sig, loopade på näthinnan.
Jag lirkade loss benet, som tur var utan exkrementella inslag.
Därefter följde Desirée, och hon har nog inte slitigt så hårt nån gång i sitt liv. Men upp kom hon, och utan häng. Riktigt starkt jobbat!
En mycket intensiv och givande afton var till ända, och det var ett trött gäng som letade sig tillbaka genom den mörka skogen, och ner mot bilarna. Det känns att Augusti lurar runt hörnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar