Vädret har det senaste dygnet visat var skåpet ska stå,
och den gamla goa svenska sommaren är i full gång.
Är det inte för varmt och kladdigt, så är det blött och geggigt, och frustrationen över utebliven klättring växer stadigt i takt med millimeternivån i den nyinhandlade vattenmätaren därute på gården.
För varje streck, ett steg närmre vansinnet.
Jag måste helt enkelt klättra, minimidosen för mig, har jag förstått, ligger på två pass i veckan, för att de abstinensskadade lemmarna inte ska börja skaka alltför våldsamt.
Försöker dämpa med böcker, MacLeod, John Long, Herzog.
Försöker med klätterfilmer, re-run numero 5. Kan alla flytten, i alla filmer, by heart vid det här laget.
Men de är alla inget annat än Metadon, Subutex, Sockerpiller, Illusioner...
A trick of the mind. Är man på klippan så är man. Är man det inte så längtar man dit.
Sjukligt nog skulle jag ge vad som helst för att vara där Jack Geldard är i det här klippet:
Vad som helst är bättre än regnet.
Vad som helst.
Fortsätter det så här, får man väl gå inomhus igen.
Det går alltid att klättra , värme är inget problem , regn kan vara ett mindre problem och inomhus har flera problem !
SvaraRaderaForskningsresultat pekar på att Positivismen just nu är den förhärskande orsaken till mänsklig besvikelse, orsaken till krig, svält, fattigdom och klätterbrist, och därmed borde utrotas.
SvaraRaderaMen jag hör vad du säger.